Den här sidan får bli en presentation av mig -
Patrik Gertsson.
Det är jag som har lagt upp bilder i galleriet på
www.mfksnobben.se från 2006 till
2010.
Jag vet faktiskt inte om jag är modellflygare eller byggare - eller bara tycker att det är trevligt att träffa likasinnade - så kallad "läppflygare".
Jag kommer inte ihåg exakt
när jag började men jag var alltid en runda i Truedssons affär när vi hade
skolresa.
Den som fick med mig organiserat var en byggarbetare (målare) i BPA -
Kenneth Lundkvist tror jag han heter. Han tog med mig till KMFK som hade
en källarlokal längst ut på Gamlegården i Näsby. Det var i slutet av
1960-talet och tyvärr så har jag inget kvar från den tiden. Modellflyget
övergick i en kort period av segelflyg men sedan jag blivit MC-buren så
var det inte pengar över till något flyg.
2005
så halkade vi in på modellflyget igen på grund av en av mina pojkar, Hugo,
som efter en lång tids sjukdom, fick ett plastflygplan av en skolkamrat.
Det ena gav det andra och det blev modellflyg och massor med support när
tre lika gamla juniorer skulle skolflyga. Då var det laga och provflyga
minst en gång i veckan hela sommaren och hösten.
Nu kan jag inte skylla på varken Hugo eller lillebror Arvid som inte
längre tycker att modellflyg är kul. I stället blev det flytt till Ripamfk
våren 2010 - här är jag nu. Ordförande Mats och ett par till undrade var
snobbens bilddagbok tagit vägen så det blev ganska snabbt nya bilder - nu
på Ripasidan.
Vilket flyg gillar jag bäst -
en svår fråga.
Det är lättare att svara på frågan vilket flyg som enklast - då är svaret
helt klart - elflyg i "meterklassen".
Det är lätt att transportera, billigt och snabbt att börja flyga - och
ställa undan. Exempel är Ferias - nu finns den inte längre hos mig -
Zagi-vinge - både som busflyg och hang, är ett par modeller som gett många
flygtimmar.
Hangflyg är även det en favorit men tillfällen är tyvärr begränsade.
Det är lätt att ramla i olika projekt - allting verkar så kul. Vintern och
våren 2010 har vi förberett oss för sjöflyg. Ett depronflak blev till ett
sjöflygande W eller Capricorn. Den gamla trainern MPX Magister fick en
lånad OS 46 i nosen och lånade flottörer inför sjöflygträffen i Bromölla.
Fling Wing - en ritning i RCM&E september 2008 inspirerade till att göra
ett par vingar med omvänd pilform. Det ska egentligen sitta ett drivpaket
på drygt 100 gram i nosen men jag har byggt lättare för segel och förlängt
nosen så att det inte behövs lika mycket bly. 175 gram, 75 cm spv, 16 dm2
ger ca 11 g/dm2.
Den tål alltså lite extra vikt i förstärkning och ballast.
Det är en ROBIN från Hobbyträ. Det är en gummimotormodel i P30-klassen. 30 står för 30 tum maximal längd eller spännvidd - eller är det att man ska kunna få ner modellen i en låda med innermåtten 30*30 tum?
Den andra modellen är en suvenir från långhelgsresan i början av januari 2011 till Prag i Tjeckien. Suveniren är en tjeckisk byggsats för gummimotor. Det är en "chokladstork" MARABU. Det är ett riktigt vackert plan med fina linjer.
Laserskuret, fina ritningar, skurna dekaler. Det är möjligt att jag byter ut det medföljande UHU-limmet mot vitt trälim. Allt utom lack verkar vara med i kartongen. Vi får se om det blir gummimotor eller om det hamnar en RC-del från en Parkzone ultra micro i Storken någon gång i framtiden.
Kan det ha varit en Sting pylon med helplankad friggovinge? Modellen har säkert använts som combat-trainer för den första ägaren var en av Kristianstads fina combat-flygare för drygt 20 år sedan.
Många timmar och sandpapper senare så är det mesta lim, klädsel och färg borta.
Skevrodren
var knappast möjliga att laga så en ny bakkant har hyvlats fram.
Mittenservot som inte var med byts mot dagens mera normala småservon ute i
vingarna.
Någon vecka senare :
Vingarna är klädda och rodren är sydda.
Det blev "guldtråd" från 10-kronorshyllan på EKO. 5 rullar guld och lika
många silver. Tråden är stark och man får hoppas att den tål att bockas.
Nu är frågan vilka servon som ska platsa till höjd och sid. Servon kommer
nog att sitta bak i kroppen med sladdar fram i stället för originalets
stora servon mitt under vingen.
En helt annan fråga är vad som ska driva
planet framåt...
En gammal ENYA 29V glödstiftare eller en mera modern elmotor?
Snabbast är helt klart att beställa en elmotor i ,15 - ,25-storlek eller
.40 storlek om man är ute efter pylonträning som planet möjligen var tänkt
för som original.
Vikten gissar jag till runt 600 gram utan
motor - alltså blir det säkert runt kilot med motor, batteri och annat som
ska till.
Så var den i stort sett klar.
Radion programmerad, TP på ca 40% från
framkanten.
Fartreglage med kylflänsar genom kroppen på sidan.
Motor som bör ge 500-800 Watt om man vill det.
Ett par gummiband till och fint väder ......
Nu i påsk 2012 togs det en tur till gamla nejder för att kontrollera läget.
Uppe i mörkret på ett par värmerör ligger något med bekant färg.
En kaffeburk med linor som tyvärr var brustna och upprostade. Handtaget är OK och burken är en klenod fast inte från mitt hem där det bara fanns Gevalia och Oboy. Linlängden var 7 meter om jag lyckades på de rostiga delarna rätt. Det gick snabbt runt men gräsmattan var nog inte större. Motorn var den som först kom i mina tankar på kaffet efter begravningen då min gamle vän berättade om planet - FOX 15. Nu satt motorn på ett plan som byggts men aldrig blivit klart att flygas.
Något dammig kanske. Det får åka med hem för att kolla statusen.
Orange servalack som ännu finns på vissa gamla verktyg och som även användes till en Grauphner Dandy.
Piff och Puff som gnuggisar från Kalle Anka och Co som var min favorittidning tillsammans med Modellflygnytt och Sven E Truedssons katalog. Vad planet hette har jag ingen aning om men trycket sitter kvar på spryglar och delar. Sidenet var väldigt sprött men sitter hårt på framkant och bakkant så det är nog inte mödan värt med en renovering. Ett försök måste förstås göras för att se om motorn klarat över 40 år. Den har inte ligget lika torrt och fint hela tiden om man får tolka rosten på linorna.
TillÄGGsinformation nu i påsk direkt från professor Erlandsson i Degeberga:
Priset i Semokatalogen 1963 var 22,50 för
byggsatsen
Sprygelmall är tillverkad och en ljuddämpare är på väg - det har inte funnits tidigare,
Lin-ok och roderhorn verkar vara slitna med mycket glapp så där får jag nog tänka på nytt i stället för att använda det gamla.
Det är alltså snart dags för att börja limma :-)
Nytt lin-ok med bättre toleranser än det gamla som glappade en hel del.
Ljuddämpare hade vi förstås inte på 60-talet, men nu är det kanske att rekommendera något litet, och Evert är en klippa på att kunna fixa grejor. En skruv lånades från bakstycket för att ha som mall. En snabbt titt i SKFs gängtabell visade att en 4-40 nog var rätt.
Det var det förstås inte..... Aningen för grov för att passa var den. Nya försök - Visst kan man snacka med FOX i USA men så långt ska man väl inte behöva ta sig för två skruvar med ca 14 mm längd? Den svarta i mitten passar men är för kort.
Här jämfört med en M3. Om man tar isär motorn och tar bort cylinderfodret så går det att gänga upp men det får bli sista utvägen.
Vingen limmad i kroppen och allt struket med Dope en gång. Det är bara att följa instruktionerna för att fixa linorna - sedan ska jag mäta ut 12 meter har jag tänkt mig.
Ett stort tack till Evert som rengjorde motorn, fixade en ljuddämpare och tanken. Nu återstår ett lager klarlack som skydd innan det blir test med bränsle. Målet är förstås att modellen ska överleva till Ripaveckans snurriga afton i juli.
Ett tack även till Rune E som har hjälp oss att få fram skruvar så att vi kunde montera en dämpare. Detta är nog ingen vanlig lösning gissar jag. På den tiden vi lekte som barn så ville man gärna väsnas så mycket som möjligt till skillnad mot i dag då jag självklart valt en elmotor.
Extra inspiration har vi fått när en
byggarbetare på rådhuset i stan kom och ville träna lite inför sommarens
linflygtävlingar. Micke P alias Wreckbender är en återfödd linflygare som
satsar helt på stunt och har dragit ett antal övningsrundor på Ripafältet
den senaste veckan inför Kristi Himmelfärds tävling i
Karlskoga.
Länk till Stuntprogrammet
http://www.clstunt.com/pattern.htm#appearance
Bilder och filmklipp på Micke och hans
stuntplan finns på
http://www.ripamfk.com/html/201xxx/index.htm#9 och framåt.
En ytterligare inspiration är Evert och Rickards dans med Combatplan
http://www.youtube.com/watch?v=FcNOhl2B9jI&list=UUgKDtta9uTjFjtqvnK6WUYA&index=2&feature=plcp
OT-lina
Juni 2012 - se vad man
kan hitta hos en syster. Detta med mera donerades till systerbarnen ca
1974 - då var mitt intresse noll för modellhobbyn. Ett par gamla Enya.
Enya 60 köptes i London 1972 på en språkresa. Den har aldrig suttit i något flygplan eller blivit inkörd. Nu saknas det lite saker i fronten men det går kanske att få tillverkat av någon snäll och skicklig gammal farbror ;-)
Enya 35 är nog bättre använd så där får vi se hur skicket är.
Båtar låg nära till hands. Jag är uppväxt några meter från en kraftverksdamm som oftast låg spegelblank i lä.
Tofflan har det körts med men svänghjulet och motorn är försvunna.
Yachten var "nästan klar" men nu saknas det åtskilliga detaljer.
Kommer de att hamna i spisen?
Terapi?
Dumhet? Varför fastnar man för renoveringar i stället för att köpa ARF/RTF
och bara flyga och ha kul? När klubbens skolkärra gick i spinn efter att
tanken läckt och mottagaren tröttnat bjöd jag ett par hundra för att
bevisa för mig själv att det inte bara var soptunnan som första mål.
Under en längre tid har planet betett sig konstigt. Motorn har inte velat
gå bra efter en stunds flygning. Nu har jag alltså två projekt :
Att återställa en kraschad
och bränsleskadad trainer och försöka reda ut
vad som är krånglet med motorn. Motorn har hamnat i en Multiplex Magister och problemen verkar vara de samma. Gissning är att något ändrar sig när motorn blir varm så att suget inte blir som det ska vara. Packningar får beställas.
De
delar av planet som har skador har klätts av för lagning. Samtidigt
försöker jag lätta kroppen lite baktill för att minimera bly i nosen.
Vingen ska få dubbla servon och större utslag. Den som är uppmärksam ser att modelln har konverterats från noshjul till sporrhjul någon gång.
Hållaren till nosstället har återställts så nu är det valfritt framöver vad som ska väljas, original eller "taildragger".
En idé har varit att elektrifiera trainern för att visa mig själv att en 40-kärra inte är något problem. Men det är inte helt enkelt att hitta en motor med högt varvtal till ett inte allt för stort batteri. Jag vill behålla originalstorleken på propeller för att få vettig markfrigång och kunna köra på 4 celler LiPo.
Resultat blev en "35"-motor med 900 KV vilket bör innebära ca 11000-12000 varv med en 11-12 tums propeller och runt en hästkraft. Till motorn ett 70 ampere fartreglage av billigare modellen.
En Super Draken till en Cox Baby Bee - flögs hemma i trädgården men var mest till att "kasa runt" med.
SEMO draken för JETEX. Friflyg alltså.
En linkärra som fick flyga massor i trädgården och på Ripaläger
Graupners Dandy som var min första RC-kärra
Gazellen som hittades våren 2012 hos min gamla lekkamrat.
Den vackra Marquis som var klar förutom sista målningen
Falcon 56 som nu återfunnits vinge och kropp samt originalritning men som byggdes från ritning som kommit på nätet vintern 2011-2012.
Balsa 12:an känner jag igen men Super I-Radar behöver jag nog lite uppfriskning av minnet till................
